Rädsla


Soluppgång sommar 2011. Förhoppningsvis inga ormar.


Jag är rädd för ormar. Fruktansvärt rädd för ormar och allting som skulle kunna vara en orm. Jag kan inte ens titta på en orm i en bok utan att vara lite nervös. I mitt huvud finns det nämligen en viss risk att ormen ska bli levander och ringla ut ur boken.

Fast när jag var liten så var jag inte rädd alls. Jag hade säkert tio orm leksaker och bönföll om att få en riktig orm. En majsorm skulle det vara, för de var inte farliga, och små, och fina. Idag skulle jag aldrig någonsin vilja ha en orm i mitt hus.

Men det här gör mig lite nervös. Jag blir nämligen rädd för fler och fler saker. Jag får ångest av att åka Slänggungan på Liseberg eftersom jag är livrädd att gungan ska lossna och man ska slungas iväg. Jag vågar inte åka Atmosfear, Uppsjuktet eller Höjdskräcken heller, men jag är inte rädd för höjder. Snarare är jag väldigt, väldigt, rädd för att falla. När jag tränade Kung Fu började jag gråta när vi skulle träna falltekniker.

Det är därför jag tror att om jag ska lyckas hoppa fallskärm eller bungyjump innan jag dör (vilket jag vill) så måste jag nog ta tag i det snart. Annars kommer jag aldrig att våga.

Vad är ni rädda för? Någon mer som är rädd för ormar och att falla?

Kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback